Tacksamhet
Jag låg på mitt gamla barndomsrum på ovanvåningen i det vita huset vid havet. Jag drömde att någon eller några skulle flytta till en ny stad, och hur jag var tveksam och rädd inför det. Men personerna i drömmen övertygade mig om att allt skulle bli bra, och någonstans i slutet av drömmen sprack molnen upp och solen började lysa över den där staden, och jag lämnade den med känslan av just det; att det skulle gå bra. I samma ögonblick vaknade jag av att morfar ropade upp i trappen. Klockan var 06:30. Eftersom jag vakat vid min mormors sida i en veckas tid visste jag vad ropet ville säga mig. Jag gick ner i hallen, och den lilla förträngningsmekanismen jag ännu hade kvar tittade åt ett annat håll när morfar berättade att mormor hade lämnat oss under natten. Kl 01:00 var hon borta. Även under denna skrivande stund vänder jag blicken mot telefonen ibland, flackar med ögonen, pauserar, zoomar ut. Trots alla dagar vid mormors säng; lyssnades på hennes tunga andetag, ro...
