Hackad lök och särlingar

Sitter på en annan kust och betraktar stormen utanför fönstret. Nystar upp lager av sommartankar, intima drömmar, trötthet och längtan.
Inga tydliga lager som i en lök. Snarare upphackade, lite förvirrade, men också fyllda av en potentiell kraft.

Det är mycket som pågår och som har pågått i själslivet i år. Vissa saker helt blottlagda för alla att se. Vissa saker mer hemliga, mer privata. Var den gränsen går är dock svårt att veta.
Och såklart har allt detta färgat min verksamhet på olika sätt, då mitt arbete egentligen bara är en förlängning av mig själv. Och trots förvirrande stunder som denna, när stormen är öronbedövande och skymmer sikten, är jag tacksam över att kunna översätta mitt inre i mitt material. I keramiken, konsten, texten, musiken. Glänta på dörren, skära i löken. Och vem har sagt att det man verkligen vill se blir synligt först när stormen bedarrat? Kanske är det själva stormen som verkligen håller en vaken, och som verkligen är värd att betrakta?

Nu har jag precis släppt min nya låt Särlingar på Spotify och Youtube. Låten som bland flera andra sätter tonen för nästa album, som planeras att släppas till sommaren. En mer kritisk och ifrågasättande ton.
Låten handlar om kärnan av ett särlingsskap, hur man behöver acceptera och vara stolt över den man är även när andra ser ner på en. Hur man kan göra sitt udda till sin styrka. Men jag vill också lyfta det mer komplexa i en sådan attityd; Hur ett pompöst självförtroende lätt kan bli dominerande när det används som försvar. Hur det på baksidan av stoltheten kan finnas en stor ensamhet och brist på verklig kontakt.

Videon till låten filmades vid två tillfällen på Borgholms slott. Och jag är glad att både Thomaz och Daniel - som båda deltar med sång respektive gitarr i låten - ville vara med och flanera med mig i slotten. Det fick mig att känna mig mindre ensam. Kulisserna fungerar mycket bra till budskapet. Vi svassar omkring som härskare i vårt eget stenrike. Men samtidigt ligger slottet i ruiner. Balanserandet mellan det stolta och det totalt ödelagda, det intellektuella och det galna, är centrala teman i Särlingar, och ett spännande fält att fortsätta utforska framgent.

När jag kommit hem igen från den lilla resa jag just nu befinner mig på väntar fler kurser i verkstaden, samt utställningsarbete och produktion inför nästa år.
Jag och Maria Drott skall ställa ut tillsammans i Källa Gamla kyrka till sommaren, och Åkerbokonstnärerna skall få husera på vackra Vida konstmuseum.
Drejskivan skall få snurra inför vårens blåfärgade projekt hemmavid, och jag behöver experimentera mer än vanligt i glasyrrummet. I det blåa temat dyker även Bibi Spets upp.
Jag fortsätter att arbeta på albumet och har dessutom skaffat en ny filmkamera som jag hoppas kunna lyfta det visuella i kommande videoprojekt.
Kasta på ett körkort i blivande och lite privata renoveringar ovanpå detta, och en annan får verkligen inte lov att ligga på latsidan i vinter, även om det känns naturligt att gå ner i varv i mörkare tider.

Till alla särlingar därute tillönskas en fortsatt fin höst!
https://skabbekattenskeramik.nu/s-rlingar