EN MANLIG LOKALPRESS - ETT INLÄGG OM KONSTENS ICKEVARA I ÖLANDSBLADET

Under åren sedan jag startade min lilla keramikfirma har jag vid flertalet tillfällen blivit omskriven av Ölandsbladet. Jag har tacksamt kunnat glädjas åt att bli lyft kring olika evenemang som Öland spirar, Ölands skördefest, utställningar mm.

Men nu undrar jag om det lokala medieutbudet inte alltmer börjar spegla en patriarkal värld, där helt andra värden och intressen framhålls som det viktiga, medan konsten och kulturen - vars främsta ivrare, besökare, köpare och intressenter är kvinnor (ofta något äldre kvinnor) - lämnas därhän.

När jag och Eva Lissinger hade utställning på Persona galleri i Kalmar i februari 2024 hade det bjudits in till pressträff. Vi väntade, men ingen tidning dök upp. Varken från Öland eller fastlandet. 
Jag talade häromdagen med Pelle Frylestam som driver Galleri Svalan, numer i Kalmar, och han menar att man inte längre kan räkna med att tidningarna skriver om utställningsverksamheten. Att det förr ofta blev ett större pressuppbåd när något skulle hända på konstfronten, men att intresset för konsten med åren kommit att falna alltmer. 

 

Nu är en av Sveriges största konstrundor snart till ända. Konstlandskapet Öland är en årlig satsning vid Kristi himmelsfärd där alla Öländska konstgillen och fria aktörer kommer samman under fyra dagar. Vi samlas i en gemensam broschyr, under en och samma flagga, och har samma öppettider. Och bakom varje litet eller stort galleri ligger massor av arbete. Ett arbete och en glöd som sträcker sig bakåt genom hela livshistorier, och vars produkter blir betydelsefulla för de konstintresserade besökarna. 

 

Dock har jag fått en känsla av att pressen inte riktigt varit med oss i det här stora projektet. Men för att inte bara flumma om mina magkänslor ville jag verkligen undersöka hur det står till på lokaltidningens kultursidor.

Den mest lokala journalistiken vi har här på ön är det som skrivs i Ölandsbladet. Små lokala händelser, drivande entreprenörsskap, nybyggen, evenemang mm.

 

Jag undersökte först de sex tryckta tidningarna från 20 maj - 31 maj. Alltså dryga veckan före och fram till och med Konstlandskapet Öland. Och så här såg representationen ut i siffror:

-Tidningen som utkom 20 maj innehöll 9 sidor sport och inget om konstrundan.

-22 maj nämndes Ölands motordag och tidningen innehöll 8 sidor sport.

-24 maj fick äntligen 1 sida handla om Konstlandskapet Öland. I samma nummer 10 sidor sport.

-27 maj ägnades en halvsida åt Ann-Britt Malmstens deltagande i konstrundan och en kort text om utställningen i Stenhallen i Borgholm. I samma nummer 7 sidor sport och 2 sidor om Ölands motordag.

-28 maj fick Södra Ölands konstgille nära en helsida. I samma nummer 9 sidor sport.

-31 maj syntes en sida om American days (stor bilträff i Lundegård), en halvsida om Öland cab tour samt 10 sidor sport. Inget om Konstlandskapet Öland.

Ölandsbladet är också hyfsat aktiva på sin egen Facebooksida där det dagligen postas flera artiklar.

Under perioden 20 maj - 1 juni postades 3 inlägg om American days, 2 inlägg om Ölands motordag, 2 inlägg om Öland cab tour, 1 inlägg om cruisingen i Borgholm, några inlägg om sport. Och hör och häpna; INGA inlägg om Konstlandskapet Öland som nu kommit att bli en av Sveriges största konstrundor.

Det är känsligt att kritisera på småorter. På ställen som Öland förväntas vi lyfta varandra. Då vi är beroende av varandra vill ingen skaffa sig fiender. Men att framhålla den förträffliga rapporteringen kring konstrundan vore en ren lögn, och inget som skulle kunna utveckla den lokala pressen till det bättre.

I alla år har kvinnor lyft mig och mina kolleger. Det är kvinnorna som är kulturbärare som lyfter oss skapare och konstnärer med pengar, tid och engagemang. Men ännu en gång är det tydlig att vi lever i en patriarkal värld, även i vårt lokala grannskap, där traditionellt manliga intressen som sport, bilar och hårda värden får komma fram i rampljuset. Den som säger att vi lever i ett jämställt land eller på en jämställd ö snackar smörja. Det är bara att ta sig en titt i lokalpressen. I de sex nummer av Ölandsbladet som sattes i tryck från 20 maj till 31 maj ägnades 53 sidor åt sport och mindre än 3 sidor åt konsten. Annonser och musikevenemang mm ej kopplade till konstrundan är inte medräknade. På Ölandsbladets Facebooksida under perioden 20 maj - 1 juni publicerades 8 inlägg om de olika bilevenemangen, några inlägg om sport, och INGA inlägg om konsten.

Konsten och kulturen är bärare av både tradition och nyskapande. Demokratiska och frihetliga värden vilar däri. Värden som är viktiga för ett demokratisk samtal. Konsten är också på det personliga planet relaterbar, identitetsskapande, och fungerar som ventilator samt för att sätta perspektiv på världen vi lever i.

Man kan tycka att det är fel att sätta olika intressen mot varandra. Det manliga mot det kvinnliga. Att det känns förlegat. Men om vi blundar för skillnaderna förblir vi blinda inför verkligheten. När det blir en sådan oerhörd övervikt åt den manliga sfären; åt tävlan före reflektion, åt vackra amerikanska bilar (i dessa tider av antidemokratiska strömningar i USA) före det estetiska i konsten, går det inte som kulturverkare att se åt något annat håll, eller "låtsas att det regnar". Som de flesta vet regnar det ju för lite på Öland!

Ölandsbladet borde lyfta konsten för allt den är, för allt den kan ge, och inte köra över dess potential och kraft.