Vanliga människor, stora känslor & konstens kraft

December är här. Årets sista månad. Ett år som på olika sätt varit kämpigt, och som tycks förbli så in i det sista. Tyvärr innebär tolvslaget inte någon magisk omvändelse, men kanske ändå ett incitament till något nytt. Det jag tröstar mig med, och som fortsätter att hjälpa mig mycket, är just konstens förmåga till ventilering och perspektiv. Jag lyssnar mycket på musik som reflekterar aktuella känslotillstånd, och jag skriver samtidigt en ny låt där tomhet och avgrund tar varandra i hand. En ödsligt enslig ton dominerar musiken, men kulminerar i ett avgrundsvrål mot slutet, innan stillheten på nytt lägger sig över några dunkande hjärtslag. Hjärtat är alltid med, men ibland för mycket.

Jag är själv fascinerad över musikens direkthet i att kunna förmedla dessa känslor. Det är som att det inte finns något filter mellan mig och lyssnaren. Att dessutom lägga till ett lager av text - mer eller mindre direkt eller symbolisk - och kanske också en passande video, gör kanske inte att de stora, komplexa känslorna försvinner, men gör dem lättare att bära på.

En fråga rätt ut på internet: Är det någon läsare som behärskar konsten Shibari? Bondagebindtekniken hoppas jag kunna utnyttja i det kommande videoprojektet, där jag själv skall bindas ihop på olika sätt. Men då behöver jag såklart någon som kan göra jobbet ordentligt!    

Under hösten har jag haft flertalet kurser i verkstaden, och nu återstår en drejkurs där deltagarna troligen precis på håret får sina saker färdigbrända innan jul. Vem vill inte ha hantverkade klappar under granen?
Har precis avslutat den första delen av årets renodlade ringlingskurs, och blev glad av all positiv respons. Drejning är ju annars den teknik som de flesta numera förknippar med lera, trots att ringlingen är så mycket mer ursprunglig. På grund av den positiva feedbacken blir det en ny ringlingskurs i mars.

Då man ringlar en form arbetar man med lerkorvar som tummas upp en i taget. Tekniken kräver inga verkstyg, bara att man långsamt och metodiskt jobbar ut och upp leran mellan fingrarna. Taktilt, meditativt och kreativt. Jag uppskattar själv att ringla. särskilt i perioder då jag annars serieproducerar mycket vid drejskivan. Att då ha en stor ringlad form som får ta tid på sig, samtidigt som jag förkovrar mig i samhällspoddar, radioprogram och musik, är verkligen en fröjd. Och lika mycket som man kan träna upp tekniken till exakta former, kan man leka med att låta leran få ta sig dit den vill. Det blir levande och ibland komiska former som krumbuktar sig hit och dit. Det enda jag hade önskat mig, när jag själv jobbar med stora ting, vore en större ugn. Nu kan formerna bli max 55 cm breda och 67 cm höga. Det låter kanske stort, men ganska snart har man av bara farten (eller långsamheten) ringlat förbi maxmåtten. 

Jag har nyligen släppt låten Vanliga människor på Spotify och Youtube. En låt som började som ett ljudexperiment, och som blev en kompis till den tidigare Särlingar.
Vanliga människor behandlar baksidorna av vanlighet, att människor genom alla tider gjort förfärliga saker som man rättfärdigat genom sin vanlighet. Det har gjorts en hel del socialpsykologiska experiment där det visat sig att order av auktoritära figurer, eller godkännande från gruppen, släppt onda krafter fria. Och det är just därför det vanliga alltid behöver granskas. Dess uppsåt om makt, dess förmåga att negligera ovanliga människors livsvillkor osv. Även här är konsten och musiken centrala krafter i detta granskande. Hur långt kommer vi som människor - eller som individer - om vi aldrig ifrågasätter? Om vi är rädda för att göra våra röster höra?

Videon till låten filmades främst i centrala Göteborg. Min gamla hemstad. Idén var att låta människor passera kameran som en ström, men då och då skulle någon - som valde att bryta den strömmen - ställa sig framför kameran och betrakta alltsammans i stillhet. Jag hade 26 intresserade personer i min inkorg, men tyvärr dök bara fyra av dessa upp. Tack till er! Så jag valde istället att fortsätta filma hemmavid där jag projicerade inspelningarna från Göteborg på min kropp. Jag tycker att det blev effektfullt. Som att nakenheten blottar vilken vanlighet som helst, men att alla människor som passerat denna kropp satt sina spår.

Länk till låten, videon och texten finns här.

Nu väntar en afton i Borgholms handelsträdgård. Torsdagen den 5 december kl 17 - 20 träffar ni mig och andra skapare på plats i trädgården. Jag tar med mig några favoriter från butiken samt några nya saker som fortfarande står i ugnen på avsvalning.

På måndag lägger jag ut min traditionsenliga onlineförsäljning i mina sociala medier (Skabbekattens keramik på Insta och Facebook) och den som vill beställer keramik fraktfritt innan jul.