Gränser, skiften, offer och arbete

Vi kom över den osynliga gränsen. Över årsskiftet, över skiftena i våra hjärtan, genom vinter mot vår.
Jag upplever stora förändringar i världen just nu, liksom i mig själv. Stora rörelser i båd dagsljus och skugga. Mina tarotkort talar om fullständig transformation. På tv:n om det krigiska, patriarkala, våldsamma och problematiska världsläget. I plånboken lågkonjunktur, och jag lyfter efter ett tufft år för första gången på locket mot alternativa arbetstillfällen. Men på Öland är det svårt då arbetskraften främst sökes då jag själv har som störst möjlighet till egen inkomst. Extremerna är stora här, och det gäller att hitta någon typ av personlig balans i alltsammans. Kanske blir 2025 ett år av omformatering, nystart, omvälvanden?

Nu är låten och videon Offret ute på Spotify och Youtube. Projektet - som är en del av mitt kommande album - blev lite av en katarsis för mig. Att rena huvudet från grumliga tankar, och hjärtat från smärtsamma känslor. Låten handlar om när man låter sig övermannas av sina känslor och tappar kontrollen. Och att gestalta detta kunde inte göras bättre än att jag lät mig bindas med Shibari och bli utplacerad oseende i det Öländska landskapet. Bindningarna stod Fittglitter för, som tog sig tiden att resa till Öland från Stockholm. En bunden och blind kropp som symboliserar kontrollförlust, men också sexuella undertoner. Bakom kameran stod grannen och det kreativa yrvädret Emmalill Frank.
Det renande i projektet satt inte bara i musiken, texten eller videoidén, utan även i det rent fysiska betingelserna. Efter några timmar nära naken, bunden i kylan, blev jag riktigt sjuk och hamnade i sjuksäng i nära två veckor. Den sista scenen, bunden vid en sten på stranden, tog mitt sista immunförsvar. Sedan hostade, frossade och värkte jag ur mig all tyngd som föregick Offret. Tänkte mycket på vad som behöver offras för att stilla ett värkande hjärta, vad man offrar för konsten, och att jag till sist de fakto offrade min egen hälsa för att få uttrycka mig. Det var en fascinerande och viktig upplevelse, men jag kommer inte att göra om den.
Se videon till Offret här.

Fann mig själv i tv-soffan tittandes på finalen av Melodifestivalen, och därtill reaktionerna på vinnarlåten. Jag blir nästan lite bestört av alla dessa människor som menar att dom "skäms" över att skicka ett så fånigt bidrag som Bara bada bastu till Eurovision. Tar man inte sig själv på lite väl stort allvar om man på allvar plockar fram skämskudden, eller som många skriver "bojkottar Eurovision i år", för att man skäms över vårt bidrag? Det är som att en falang av det svenska inte klarar av när saker sticker ut eller är humoristiskt.
Vilken ärvd kulturell skam är inte drivande i människors liv om man inte unnar sig själv lite humor och glädje utan att skämmas, eller när man inte har förmågan att förstå arbetet bakom en text, en låt eller ett framträdande när den/det är gjord med glimten i ögat? Måns låt handlar om absolut ingenting. Bara ett ord som låter coolt. Med ett scenframträdande som ser coolt ut. Och för mig är det kontinuerligt synd och skam hur slätstrukenhet/yta alltid tycks premieras framför personlighet. Jag hade inte haft något emot om Måns tog hem vinsten, men jag blev glad att en knapp majoritet faktiskt uppskattade och röstade fram KAJ. Även här talas det i kommentarsfälten om ett skifte i Sveriges attityd, och sådana skiften behövs ibland. 

Nu fortgår arbetet i verkstaden, om än något långsamt efter den självförvållade flunsan. Jag arbetar tillsammans med Bibi Spets mot våröppningarna i Djurstad med start i påsk. Och tillsammans med Maria Drott inför vår utställning i Källa gamla kyrka i juli.
Nytt för nu är en samling porlinsskålar som säljs i den fina butiken Hantverket i Borgholm, och inom kort kommer det även att finnas vaser i Färgladan i Löttorp.
Nyligen fick jag besök av Beatrice Garvey som håller på att knåpa ihop en podd om kulturella företag på Öland. Håll koll på hennes konto Öland Showroom för att höra mer om mig och många andra!