Det berättande jaget och den bitterljuva våren
I år valde jag att öppna butiken och Konstladan redan till påsk. Och efter ett hysteriskt jobbande (på gränsen till sammanbrott) öppnade jag och Bibi Spets Den blå timmen hemmavid. Den blåa färgen främst som utmaning åt vår sedvanliga förtjusning av grönt. Men något djupare även ett samtal om den blå timmens symbolik, mittemellan dag och natt, i gryningen eller skymningen. En ambivalens i naturen och i oss själva. Här ser ni ett litet videofilmat samtal oss emellan, där vi talar om Bibis konst och vår syn på det blåa.
Jag och Bibi arbetar på olika sätt, men tänker rätt lika och delar även humor och syn på livet, därför har det varit en fröjd att få jobba med henne och ha hennes oljemåleri på gården.
Resterande öppningar i Djurstad, med det blåa temat på plats, sker under Öland spirar, Konstlandskapet Öland samt pingsthelgen. Därefter tränger sommarens andra färger och projekt in.
Det gick bra under påskhelgen. Massor av
folk trängde i ladorna under främst långfredagen och påskdagen. Men
påskafton ekade ganska tomt. Det ryktades om att kommunalrådet var klädd
i kycklingdräkt och att det anordnades påskparad och dunkadunka i
Borgholm. Där låg jag tyvärr i lä...
Något som blivit tydligt under mina tio år som företagare är hur viktig berättelsen och
relationen till kunden är. De absolut vanligaste frågorna jag får när
jag står och säljer i min butik är “bor du här permanent? hur är det här
på vintern? varför heter du Skabbekatten? lever du verkligen på det
här? hur kom det sig att du började jobba med keramik?" Ibland kan jag
bli lite trött på att själen behöver blottas för att det skall bli något
sålt, men jag tycker också att det är roligt med den personliga
relationen som uppstår med de kunder som kommer regelbundet. Hur dessa
kunder vill höra min berättelse och samtidigt blir medskapare av
densamma genom sina frågor, tankar och kommentarer.
När jag säljer
som sämst är det då keramiken står i någon annans butik. I början av min
lilla karriär tog jag lite illa upp av att sådant som gick toppen
hemmavid sålde dåligt - även under högsäsong - på bortaplan. Men med
tiden bakom örat har jag kommit att förstå hur viktig den där berättelsen
verkligen är för många. När keramiken frånkopplas den här platsen
frikopplas den även från mig och min story. Och om sakerna som skall säljas
inte är väldigt allmängiltiga i form och färg, alternativt sammankopplade
med en väldigt känd person, så blir dem orelaterbara. Detta trots att arbetet med leran är närmast uråldrigt! Jag har genom den
kunskapen börjat ta det hela mer som en komplimang. För vem vill
röna framgång genom att vara allmängiltig? Saker utan udd, motstånd
eller personlighet blir lätt ganska trista och ointressanta. Ett urvattnat inredningsobjekt som åker ut när nästa trend är på väg in. Hur ser integriteten egentligen ut för en stackars sliten vindflöjel?
Om du vill höra mer av min berättelse kan jag rekommendera podcasten Öland Showroom av Beatrice Garvey, där jag i andra avsnittet fått lov att fläka ut mig totalt. Nästa steg kanske blir ett äkta utvik? Lyssna på podden här!
Inom kort kommer också en filmad intervju att ha premiär på Youtube där Emmalill Frank intervjuar mig och andra kulturskapare på Öland. Kanalen finner ni här.
Vill du påverka berättelsen med din egen? Kanske berätta något som är viktigt för dig? Kom då till Djurstad under Öland spirar! Skriv en kommentar, inled ett samtal, kom med ett initiativ! Och kom ihåg att det även i mörkare tider går att vara en medskapare av samtiden.
Kommentarer
Skicka en kommentar