Slutet av maj 2024 - Om förluster på gränsen till sommartid

I början av sköna maj - årets bästa månad på Öland - gick en anhörig på andra kusten bort. Hans kärlek till våren var lika starkt som hans nedstämdhet när vintern kom till belägring.
Och som alltid när någon dör - kilar vidare, lämnar in, kastar in handduken, får vila, får ro - står en annan där och undrar vad det var som hände. Trots vacker begravning och många samtal är döden en realitet som aldrig riktig blir till verklighet. Som en märklig dröm man aldrig vaknar ifrån, där saknaden förblir en nyvunnen följeslagare.
När den där drömmen sluter någons ögon för sista gången är jag alltid lite extra tacksam för mitt eget liv, även i det triviala.

Om sommaren inte riktigt är här, så är den här snart. Och jag bär på en märklig känsla av trötthet inför mitt hantverk. Både själva skapandet av keramiken och hur keramiken ser ut. Sådana där märkliga känslor som logistiskt inte riktigt passar så bra inför den stundande turistsäsongen. Som jag minns det, även om jag alltmer behöver ursäkta minnet, så har det hänt en gång förut. Kanske för tre år sedan. Kanske för fyra år sedan. Alltså att jag gick omkring under en period och kände mig vissen i hantverket. Som att det, eller jag, hade tappat gnistan. 

Jag är priviligerat ovan vid sådant här. Allt flyter vanligtvis bara på.
Jag har bett vänner om råd, och råden varierar från att låta tiden gå, till att aktivt göra helt andra saker än tidigare.
Hur det nu än går så hoppas jag vara på banan snart igen. Att känna den starka mening, lust och drivkraft som jag är bortskämd med, är så väldigt mycket trevligare än det jag bär på nu. 

Om allt går som det skall öppnar jag butiken i Djurstad den 25 juni. Då ställer även självsäkra och färgglada Sam Sohlberg ut sina konstmöbler och illustrationer i Konstladan med sin utställning Mixtur.
Så om jag sitter och ser trött och vissen ut i den ena stenladan (kanske keramiken likaså), kan ni alltid gå till den andra stenladan där Sam bjuder skaparglädje!