April 2024, del 2

Just när jag äntligen hade vant mig vid tanken på vår - när jag praktiskt hade omvandlat denna tanke till en skön känsla, som i sin tur satte energisk fart vid arbetsbordet - insåg jag hur lång tid det tog för våren att verkligen komma. Genom dimhöljda skyar, iskalla mornar och skyregn har min längtan kommit att bli jämförbar med de flesta andras. Människor som längtar efter vår redan i december, när jag mest njuter av stillheten och möjligheten att fördjupa mig i mina mer konstnärliga projekt. 

Idag, när jag skriver detta inlägg, upplever jag själv våren på riktigt. Solen strålar, blommorna växer, och termometern visar 14 grader i skuggan. Mitt energiska arbete kommer i år - som alla andra år som någonsin varit - något i vägen för vårvördnaden. Mina bitska skyltar är svåra att få till i det skarpa solljuset, de sista drejade vaserna inne i verkstaden blir aldrig de sista utan följer på än fler. Det sker ett produktionsflöde av föremål som hindrar de fokuserade stunderna vid konstverken och vid musiken. Men som samtidigt erbjuder ett annat typ av produktivt fokus. 

Jag har de senaste veckorna lyssnat till ljudversionen av Trekropparsproblemet av Liu Cixin. Välskriven, stillsam, men ändå drivande science fiction, som likt all god kultur sätter perspektiv på den egna, leriga tillvaron. Blev glad att det tydligen skall finnas två uppföljare. Och även om jag gillar det fysiska läsandet ur en riktig bok, kan perioder som dessa ändå ge mig en chans till att alls hinna läsa om det sker via ljud. Händerna är alltjämt lortiga. Men öronen är det inget fel på. 

Nu är det nya tegelgolvet i Konstladan färdigt. Så fantastiskt fint det blev! Tänk vad många lager av skräp och skrot och oreda som jag och vi lyft, städat undan och flyttat på ur och i dessa gamla stenlador och byggnader på gården. Som ett logistiskt pussel för skönhet och användbarhet. 

I år inleds konstsäsongen hemmavid med mina egna keramikreliefer under Öland spirar och Pingst. Sommaren startar den 25 juni, och under ett antal dagar fram t.o.m första veckan i augusti ses bildkonst och illustrativa möbler av Kalmarkonstnären Sam Sohlberg. Under Ölands skördefest dyker Angelika Ann Kammerer upp i ladan med socialkritisk konst som berör (och kanske upprör). Angelika driver Mellböda gård och är en konstnärssjäl som skall bli spännande att få presentera när det väl är dags. 

Det jag tycker allra bäst om med Öland är dess förmåga att tillåta enskildhet och avskildhet. Att jag kan få driva igenom mina projekt med min egen ledstjärna. Detta samtidigt som ön är tillräckligt liten och nätverken snabbt blir tillräckligt stora för att jag lätt skall känna att jag kan sträcka ut min hand för spännande samarbeten. För någon vecka sedan dök tex Anna Sjölin upp i Djurstad för att spela in en musikvideo till min nya låt. En rolig om än kylig dag i det vattenstinna landskapet. Samtidigt arbetar Daniel Lindström Ortiz med gitarr till samma låt i sin studio i Borgholm. Ibland känns det som att nästan allt är möjligt. Och även om det kanske inte riktigt är sant är känslan skön att få vila i emellanåt. Stunder av glädje och nyfikenhet som tar en framåt i livet. 

Vi ses i Djurstad 9 - 12 maj kl 11 - 17, samt igen under pingsthelgen samma tid!